Vetenskapsrådet
"I vetenskapen tillfaller äran den som övertygar världen, inte den som först kom på idén."
- William Osler
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
Maj 2011 Nr 2
BA

<span class="bldtextfoto">Foto: </span>

Inte riskfritt ersätta doktorander med postdoktorer

BA150

Bengt Andersson, professor i kemisk reaktionsteknik vid Chalmers. (Bild: Jan-Olof Yxell)

DEBATT
Doktorander ersätts i allt större utsträckning av postdoktorer i forskargrupper. För den enskilde forskaren är det nästan alltid en fördel. Den disputerade postdoktorn kan på två år producera mer än en doktorand på fyra år. Löneskillnaden är liten och det är fortfarande accepterat¹ att finansiera en postdoktor med stipendium, vilket gör att två postdoktorer kan finansieras till samma kostnad som en doktorand.
 
Men i det nationella perspektivet är det mer tveksamt om de är ett bra alternativ. Konsekvenserna blir att vi utbildar färre doktorer. Den viktigaste produkten från vår forskning är utbildade personer från grundutbildningen och doktorer. Jag ser utvecklingen mot att använda postdoktor som ett hot mot kompetensförsörjningen i Sverige.
 

Ett sätt att möta förändringar

En rad förändringar vid universiteten de senaste tio åren som har lett fram till den här situationen. Vi har fler anställda forskare men samtidigt färre teknisk stödpersonal. På Chalmers har stödpersonalen i form av verkstadstekniker har minskat med tre fjärdedelar, antalet labbingenjörer har mer än halverats och glasblåsare finns inte längre på högskolorna. Till viss del ha detta styrts av hur forskningen förändrats och hur vi vill arbeta, men förändringen har också tvingat forskarna att arbeta på annat sätt, i mindre skala och med doktorander/postdoktor i stället för labbingenjörer.

Utan tillgång till labbingenjörer och tekniker kan en handledare maximalt handleda tre till fyra doktorander effektivt. För den forskare som behöver maximera antalet artiklar per anslag är postdoktorer därför en bra lösning. De är mer självgående och kan hjälpa till med handledningen av doktorander och forskaren kan leda betydligt större forskargrupper. Vi rekryterar också postdoktorer som redan har specialistkompetens på labbutrusning och vi kan räkna med att kvaliteten i arbetet är betydligt högre för en postdoktor än för en doktorand under de två till tre första åren. En postdoktor kan sina forskningsmetoder och handledningen kan till stor del begränsas till vetenskapliga diskussioner. Postdoktorer kan vara ett bra sätt för en forskare att skapa ett internationellt nätverk.  Det finns många skäl för forskaren att välja en postdoktor framför en doktorand.

Ser inte likadant ut inom alla ämnesområden

Inom vissa ämnesområden kan det dock vara en fördel att inte utbilda fler doktorer än som motsvarar arbetsmarknaden. Inom områden med liten industriell verksamhet i Sverige som till exempel bioteknik och vissa naturvetenskapliga områden är tillgången på postdoktorer mycket stor. Inom områden med konkurrens från industrin kan det däremot vara svårt eller till och med omöjligt att få tag på postdoktor även med internationell annonsering.

Det är svårt att med statistik bekräfta trenden. Vid till exempel Chalmers är det först 2010 som antalet anställda postdoktorer och andra tillfälliga forskartjänster för disputerade forskare börjat redovisas separat. Fram till 2009 kunde de hittas under posten "Annan forskande och undervisade personal". Den kategorin har konstant bestått av cirka 240 personer fram till 2006 då den började öka kraftigt. År 2009 var de 334 personer. Från 2010 kan man i redovisningen se att det finns 108 tillfälliga forskatjänster. (postdoktor + doktorstjänst).  Antalet doktorander är cirka 700 så de är fortfarande den vanligaste forskande personalgruppen.
 

Hot mot kompetensförsörjningen

Det finns dock en fara med att i allt för stor utsträckning ersätta doktorander med postdoktorer, i ett nationellt perspektiv. Den viktigaste produkten från vår forskning är utbildade personer från grundutbildningen och doktorer. Därefter kommer forskningsresultaten och artiklarna vi skriver är endast ett sätt att sprida resultaten och inte ett mål i sig.

Jag ser utvecklingen som ett hot mot kompetensförsörjningen i Sverige. De som valt att vidareutbilda sig genom en postdoktor tjänst är nästan uteslutande personer som tänker sig en akademisk karriär.  Det är ovanligt att en utländsk doktor som varit postdoktor i Sverige rekryteras av ett svenskt företag även om det händer.
 
Det är nästan bara fördelar för den enskilde forskaren att använda postdoktor i stället för doktorander. Min oro för framtiden är om finansiärer som Vetenskapsrådet, Vinnova, Mistra, SSF med flera, främst ser forskningens värde i antalet publikationer och inte tar med den viktigaste produkten, doktorerna, i sin bedömning. Det kommer att få förödande konsekvenser för kompetensförsörjningen i landet. 

¹Fotnot: Bidrag från Vetenskapsrådet får inte användas till stipendier.

Bengt Andersson
professor i kemisk reaktionsteknik, Chalmers

Datum: 2011-05-02
Skriv ut

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.
Välkommen tillbaka med dina kommentarer i den nya webbtidningen Curie från Vetenskapsrådet som lanserades 2012.
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.