Vetenskapsrådet
"Det vi vill ha är kunskap, men det vi får kallas information. "
- Peter Gärdenfors
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
December 2010 Nr 5

<span class="bldtextfoto">Foto: </span>

Darwins kapten

Darwins kapten ger evolutionen bakom evolutionsteorin.

TEATERRECENSION
Pjäs: Darwins kapten
Författare: Henning Mankell
Skådespelare: Börje Ahlstedt med flera
Scen: Dramaten i Stockholm
Darwins kapten, som spelats på Dramatens lilla scen Lejonkulan i höst, handlar om Charles Darwin själv, men kretsar ändå runt kapten Fitzroy. Fitzroy var kapten på det brittiska örlogsfartyget Beagle där Darwin mönstrade på 1831, 22 år gammal. Skeppet blev som ett universitet där Darwin var både elev och lärare.

Pjäsen inleds med beskedet om kapten Fitzroys självmord och Darwins reaktion av minnen och skuld. För det var under sina fem år ombord på Beagle som Charles Darwin lade grunden till sina revolutionerande tankar om arternas uppkomst, tvärs emot kaptenens egen övertygelse.

Under resan ser Darwin saker i naturen som får honom att ifrågasätta bibelns skapelseberättelse. "Det är som att läsa mitt i en bok, utan att veta var den börjar eller var den slutar."

Med en effektiv scenografi av svängvägg, ljud och bilder kastas vi mellan nutid och dåtid, mellan Darwins hem i brittiska Downe och minnena från däcket på Beagle.

Charles Darwin spelas av en enastående Börje Ahlstedt, som pendlar mellan vetenskapsmannens passion och en inneboende konflikträdsla. Darwin är en fritänkare, men måste samtidigt förhålla sig till Guds röst, som gör sig hörd både i den djupt gudfruktige kapten Fitzroys gestalt och i hustrun Emmas. Själv kallar sig Darwin för feg.

Emma vill inte tro på sin mans hädiska tankar: "Gud är enda möjligheten att uthärda våra liv". Den skygge Charles Darwin är kluven. I ena stunden säger han att "Själen är det enda som tillhör Gud" , i nästa  "Det känns som om jag tar ifrån världen något, utan att ge något annat tillbaka". Han vet att han var ormen i kapten Fitzroys paradis.

Henning Mankells manus är välformulerat och man köper därför att han skarvar lite för att skänka rätt stämning. Bland annat låter han Börje Ahlstedt vrida på en apskalle och mumla "Att vara... eller inte vara..."

Resultatet är en skön filosofisk pjäs om uppkomsten av "arternas uppkomst", evolutionen bakom evolutionsteorin.

Betyg: 4 Tentakler

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.
Välkommen tillbaka med dina kommentarer i den nya webbtidningen Curie från Vetenskapsrådet som lanserades 2012.
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.