Vetenskapsrådet
"Det vi vill ha är kunskap, men det vi får kallas information. "
- Peter Gärdenfors
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
December 2010 Nr 5

<span class="bldtextfoto">Foto: </span>

Våga kritisera dina forskarkollegor!

Andreas Dahlin menar att kritik är en del av forskarens jobb.

DEBATT
Jag tror vi alla är överens om att en god forskare måste tillämpa kritiskt tänkande i sitt arbete.
Man måste ifrågasätta och ompröva sina teorier samt utförligt utvärdera även eventuella negativa konsekvenser av teknologiska framsteg. Rimligtvis borde det då vara helt naturligt att även vara kritisk mot andra forskares arbete. Men om du anser att någon har fel eller borde tänka om, meddelar du då personen i fråga?
 
Problematiken med att framföra kritik kan illustreras med peer-review systemet. Vi skriver och läser bedömningar av manuskript där vi ofta är mycket kritiska. Anledningen är helt enkelt att man som referee är anonym och tur är väl det! Försök har visat att när referees inte är anonyma så leder detta till i stort sett enbart positiva omdömen. Vi ser samma trend på konferenser. Om kritik överhuvudtaget framförs så lindras den så omsorgsfullt att den snarare låter som beröm. Det skadar förvisso inte att uppträda extra trevligt när man kritiserar, men det är under förutsättning att budskapet fortfarande går fram.

Rädd för fiendskap?

Varför vågar forskare så sällan vara öppet kritiska mot varandras forskning? En förklaring är att vi är rädda för vedergällning och fiendskap, vilket säkert kan påverka karriären negativt.
Dessutom kanske vi inte vill orsaka dålig stämning eller bli ökända som "gnälliga". Jag hävdar dock att så länge den framförda kritiken är saklig så borde inte dessa konsekvenser följa. Om så ändå är fallet visar det på vår oförmåga att leva upp till den vetenskapliga metodens ideal, som vi själva har skapat.
 
Är problemet egentligen att vi är rädda för att ha fel och att gå "förlorande" ur en diskussion?
Detta är i så fall en märklig företeelse eftersom det är fullkomligt naturligt att man som forskare har fel ibland. Om nya bevis eller argument indikerar att en alternativ ståndpunkt är mer rimlig, så ändrar en god forskare självfallet åsikt. Om det ändå i praktiken anses skambelagt att ändra åsikt är detta djupt olyckligt.

Kritik är en del av forskarens jobb

Att kritik uppfattas som något onaturligt speglar tyvärr vårt samhälle väl. I skolan är lärarna numera mindre auktoritära än eleverna de ska undervisa. Att få höra att man har fel eller inte lever upp till vissa krav uppfattas som kränkande. Detta går i sin tur hand i hand med relativismens framtåg: Vad som är sant och falskt är bara sociala konstruktioner, vetenskap och religion ger likvärdiga förklaringar av verkligheten osv.
 
Jag har dock sett exempel på konstruktivt användande av kritik. I min nuvarande grupp uppmuntras vi att kritisera varandras arbeten helt enkelt för att det gör allas forskning mer framgångsrik. Vi blir inte ovänner på grund av detta! Jag har deltagit på en konferens där intensiva argumentationer pågick varje dag till långt in på småtimmarna. Folk ropade högt och avbröt varandra, men stämningen var aldrig annat än god.
 
Jag hävdar att vare sig vi gillar det eller inte så är det en del av jobbet som forskare både att dela ut och ta emot kritik. Givetvis är det även lika viktigt att framföra positiv kritik.

Andreas B. Dahlin
VR-finansierad postdoktor vid ETH Zürich, Schweiz

Datum: 2010-12-16
Skriv ut

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.
Välkommen tillbaka med dina kommentarer i den nya webbtidningen Curie från Vetenskapsrådet som lanserades 2012.
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.