Vetenskapsrådet
"Det vi vill ha är kunskap, men det vi får kallas information. "
- Peter Gärdenfors
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
December 2010 Nr 5

Vetenskapsrådet har funnits i tio år och flyttade till nya lokaler i Stockholm för två år sedan. (Foto: VR)

Pär Omling summerar sina tio år på VR

Pär Omling är nöjd med sin tid på Vetenskapsrådet och önskar nu Mille Millnert lycka till. (Foto: VR)

Allt roligt har ett slut. Pär Omling beskriver tiden vid Vetenskapsrådet som mycket stimulerande; den har gett honom de stora perspektiven tillbaka.
Allt roligt har ett slut. Efter tio år är det dags att lämna Vetenskapsrådet, konstaterat generaldirektör Pär Omling, som avgår vid årsskiftet. Tiden på myndigheten beskriver han som mycket stimulerande; den har gett honom de stora perspektiven tillbaka.

– På vissa sätt har arbetet här stått i skarp kontrast till tillvaron som forskare. Efter att ha haft en väldig bredd i gymnasiet smalnade fokus som student och ännu mer som forskare – för att till sist rymmas på en nålspets. Här på Vetenskapsrådet har perspektiven vidgats igen. Informationsflödet har varit fantastiskt; jag har fått inblick i så mycket. Det har varit som att sitta i orkanens öga, fast i positiv bemärkelse. Självklart kommer jag att sakna Sveriges roligaste jobb.

Pär Omling har varit på plats ända sedan Vetenskapsrådets tillblivelse i januari 2001 och tycker att det har varit oerhört spännande att vara med och bygga upp verksamheten. Men han sticker inte under stol med att det funnits komplikationer.  

– Med Vetenskapsrådet sjösatte regeringen en organisation som var låst i sina ramar. Styrelsen förfogade över för lite pengar och dess mandat var alldeles för begränsat. Till en början fanns ett stort glapp mellan förväntningarna på myndigheten och möjligheterna att leva upp till dem.

I tio år har ett växelspel pågått mellan förväntningar och de styrmedel som stått till buds.
– Först med den nya förordning för myndigheten som trädde i kraft i november 2009 fick styrelsen det mandat den behövde för att bli beslutsfähig.
Samtidigt understryker Pär Omling att han tycker att Vetenskapsrådet hela tiden fått gehör från utbildningsdepartementet för sina strategiska inspel – som när kommittén för forskningens infrastrukturer, KFI bildades.
 

Fördel med samlade vetenskaper

Innan han tillträdde som generaldirektör för Vetenskapsrådet var Pär Omling under två år chef för det teknikvetenskapliga forskningsrådet, TFR, ett av de fem forskningsråd som slogs ihop till ett Vetenskapsråd. När han jämför TFR med Vetenskapsrådet säger han att det givetvis är lättare att arbeta i en mindre verksamhet med ett litet kansli och en tydlig uppgift.
– Man kan ha full koll, och närheten som naturligt finns där är svår att upprätthålla i en stor organisation. Samtidigt har Vetenskapsrådet en helt annan tyngd, helt andra möjligheter att genomföra stora beslut.
Med representanter från alla områden blev argumenten vassare, råden till regeringen bättre.

– Något av det första vi gjorde då Vetenskapsrådet var inrättat var att samla lärosäten och forskningsfinansiärer kring ett upprop till regeringen om att en procent av BNP bör satsas på forskning och utveckling. Nu är enprocentsmålet etablerat som ett av regeringens mål.

Ett mått på Vetenskapsrådets tunga roll i forskningssystemet är att budgeten ökat tredubbelt under myndighetens tio år – från 1,7 miljarder kronor 2001 till uppemot 5 miljarder 2010.
– Det är inte många myndigheter som har vuxit på det sättet. Och jag upplever att vi är respekterade både i forskarsamhället och från politiskt håll. Vetenskapsrådet är ett varumärke för kvalitet. Många gånger har jag hört forskare uttrycka att bidrag från Vetenskapsrådet är det finaste man kan få.

Ökad politisk styrning

Den avgjort största delen av Vetenskapsrådets medel går till projekt som initieras av forskarna själva. Denna finansieringsmodell är i grunden den mest effektiva, anser Pär Omling. Varken kristallkulor eller kloka huvuden runt ett bord kan förutsäga framtidens forskningsbehov. Samtidigt menar han att Vetenskapsrådet framledes måste bereda sig på mer politisk inblandning.

– Det är priset man får betala om man vill vara en viktig del av samhället. I och med att statsmakterna blir alltmer benägna att se forskning som ett strategiskt instrument för att åstadkomma viktiga förändringar i samhället, vill de också vara med och styra. Tendensen i den senaste forskningspropositionen är bara början. Här måste Vetenskapsrådet vara mer proaktiv och visa på vilka områden som är viktiga att prioritera sett ur ett forskningsperspektiv.

Internationellt engagemang

Sveriges framtid ligger i att vi profilerar oss som kunskapsnation och då behövs större satsningar på forskning och utveckling, det är Pär Omling övertygad om. Hans forskningspolitiska engagemang är stort och sträcker sig långt utanför Sveriges gränser. Under 2006-2008 var han president i EUROHORCs, ett nätverk för de europeiska forskningsfinansiärernas chefer.

– Presidentskapet var ett internationellt erkännande av Sverige och Vetenskapsrådet och ett mycket stimulerande uppdrag. Vi tog fram en så kallad roadmap som stakade ut vägen för europeisk forskningspolitik de närmaste åren.

Både engagemanget inom EUROHORCs och arbetet som generaldirektör har naturligtvis inneburit mycket resande. Det är inte bara det att Pär Omling pendlat mellan Stockholm och tjänsten som professor i fasta tillståndets fysik i Lund där familjen bor, han har också besökt svenska universitet från norr till söder och agerat svensk forskningsambassadör i Europa, Kina, USA, etc. Men på frågan om det varit besvärligt att ha så mycket av jobbet så långt hemifrån svarar han nej.

Mot okänd destination

– Man väljer ett jobb och tillsammans med sina närmaste upprättar man förutsättningarna för det.
En otvungen beskrivning av hans arbetssituation tycker han att yngsta dottern ger då hon om mornarna förhör sig om pappas arbetsväg: "Ska du åka cykel eller flyg till jobbet?"

Men även om det inte är något han lidit av, har det myckna resandet ändå lett till att han helst är hemmavid på semestern, gärna i trädgården med sina över hundra rosensorter. Framförallt vill han inte engagera sig i några resplaner. Men frun och de sex barn vill resa. Den lösning familjen funnit är att far och make inte tar del av resmålsplanerna.
– Jag hänger bara på – och det är spännande att fara mot okänd destination.

Mot vilken destination han styr den första januari 2011, ber Pär Omling att få återkomma om...

Fotnot: Läs hela intervjun med Pär Omlinglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster på Vetenskapsrådets hemsida.

Ragnhild Romanus

Datum: 2010-12-16
Skriv ut

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.
Välkommen tillbaka med dina kommentarer i den nya webbtidningen Curie från Vetenskapsrådet som lanserades 2012.
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.