Vetenskapsrådet
"Kunskapen är stolt över att den lärt så mycket. Visdomen är ödmjuk över att den inte vet mer."
- William Cowper
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
Oktober 2010 Nr 4

<span class="bldtextfoto">Foto: </span>

Ta inte bort forskarassistenttjänsterna!

Karl Ekwall tycker att det är olyckligt att lärosätena helt tar över ansvaret för alla anställningar.

DEBATT
Jag förstår regeringens ambition i propositionen "En akademi i tiden – ökad frihet för universitet och högskolor" att förbättra karriärvägarna inom forskning. I dagsläget råder en obalans i systemet med relativt stora satsningar på forskarutbildning och postdoktorsfinansiering, kombinerat med brist på tjänster på mellannivå och ingen tydligt utstakad karriärväg för unga forskare över huvud taget.
  

Tappar positiva aspekter

Beslutet att lärosätena nu helt tar över ansvaret för anställningarna är dock olyckligt eftersom det enligt min mening finns flera positiva aspekter av det nuvarande systemet med Vetenskapsrådets forskarassistenttjänster, som bygger på att man har en selektion på nationell nivå för de bästa unga forskarna. Dessa positiva aspekter riskerar nu att gå förlorade när universitet och högskolor lokalt tar över ansvaret för rekryteringen:

1) Kvaliteten på de sökande riskerar att minska eftersom man kommer att konkurrera lokalt och inte nationellt.

2) I det gamla systemet gick det utmärkt att byta lärosäte efter forskarassistenttjänstens slut. Jag är rädd att rörligheten av forskare inom Sverige nu kommer att minska eftersom de unga forskarna tvingas tänka mer långsiktigt på sin fortsatta anställning och fortsatta karriär vid lärosätet redan på forskarassistentnivå. 

3) Den akademiska friheten för unga forskare riskerar att minska avsevärt. Vetenskapsrådets forskarassistenttjänster har inneburit en mycket stor frihet för den enskilde forskaren att starta projekt inom nya forskningsområden och på så sätt bidra till den kreativa processen vid universiteten. Den nya lokala rekryteringen kan lätt bli påverkad av lokal politik vid lärosätena och riskerar att bli en betydligt mindre öppen process.

4) Sparar resurser: En nationell selektionsprocess för forskarassistenter är samhällsekonomiskt mer kostnadseffektiv jämfört med lokal rekrytering eftersom en enda nationell panel av sakkunniga bedömare jämför många sökande på en gång, istället för att denna process upprepas på varje lärosäte. Vi forskare har redan tidsbrist och den lokala rekryteringen blir ytterligare en i raden av tidsödande arbetsuppgifter.
 
Jag har svårt att förstå argumenteringen i regeringens proposition, att det skulle innebära en ökad frihet för lärosätena genom att de själva kommer att besluta vilken personal som anställs. Detta var ju redan fallet i det gamla systemet. Det fanns aldrig något tvång att anställa en forskarassistent för ett lärosäte. Systemet för forskarassistenter gick till på så sätt att en prefekt helt frivilligt skrev under en ansökan och kunde därmed garantera en anställning vid institutionen om den blev finansierad av Vetenskapsrådet (VR). Jag tycker således att Vetenskapsrådet istället borde utöka forskarassistentfinansieringen för att förstärka de positiva aspekterna (se punkt 1-4).
 
Vetenskapsrådet har också haft särskilda sexåriga forskartjänster, så kallade rådsforskare. Dessa har varit en möjlighet till strategiska satsningar i olika områden. Sådana riktade satsningar kan i sig ifrågasättas. Enligt min mening borde Vetenskapsrådets roll främst vara att finansiera den bästa forskningen i landet, det vill säga de forskningsprojekt som har högst kvalitet som enda bedömningskriterium. Om Vetenskapsrådet trots detta vill göra riktade satsningar inom speciella forskningsområden så kan detta ske i andra former än inrättandet av speciella VR-finansierade tjänster, till exempel med generösare rambidrag för de bästa forskarna i speciella områden. Att lägga ned rådsforskartjänsterna är alltså inte lika allvarligt som att ta bort VR:s forskarassistenttjänster. 

Internationell standard


 
Det som krävs nu är att universitet och högskolor fokuserar på att snabbt skapa en heltäckande och flexibel karriärstruktur som startar med tjänster på mellannivå för forskare. Det skall finnas nationella och internationella ingångar på varje nivå och möjlighet att byta lärosäte efter varje steg. Därför är det viktigt att utveckla ett enkelt system efter internationell standard. Detta kunde till exempel ske i tre steg: från "biträdande lektor" till "lektor" och slutligen till "professor".
Utmaningen, som jag ser det, är att nu snabbt få igång reformen och utlysning av nya tjänster på universitet och högskolor så att vi inte förlorar en hel generation av unga forskare.
Karl Ekwall
Professor i medicinsk genetik, Karolinska Institutet

Datum: 2010-09-27
Skriv ut

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.
Välkommen tillbaka med dina kommentarer i den nya webbtidningen Curie från Vetenskapsrådet som lanserades 2012.
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.