Vetenskapsrådet
"Motsatsen till en korrekt förklaring är en felaktig förklaring. Men motsatsen till en djupsinnig sanning kan mycket väl vara en annan djupsinnig sanning."
- Niels Bohr
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
September 2009 Nr 6

<span class="bldtextfoto">Foto: </span>

När är man fysiker?

Anna Danielsson menar att genus både är synligt och osynligt inom fysiken. (Foto: Tommy Westberg)

DEBATT
Karin är doktorand i fysik, men vill inte kalla sig fysiker. Hennes forskning är alltför tvärvetenskaplig, hon har inte tillräckligt mycket erfarenhet och ser sig som ambitiös snarare än smart. Dessutom är hon kvinna, och fysikern är för henne förknippad med en äldre man. Det är också viktigt för henne att påpeka att hon inte valde att läsa fysik på grund av ämnets höga status, utan eftersom ämnet intresserade henne.
 
Karin är en av de fysikstudenter jag intervjuat i min avhandling i fysikens didaktik "Doing Physics – Doing Gender"¹. I avhandlingen undersöker jag hur universitetsstudenter i fysik förhåller sig till att vara fysiker och skapa sig identitet som fysiker. Kort sagt, hur de lär sig att bli fysiker. I synnerhet är jag intresserad av samspelet mellan studenternas görande av genus och görande av fysik.

"Fysikern är en man"

Som i fallet med Karin ovan blir det i analysen av intervjuerna tydligt hur detta att studera fysik innefattar så mycket mer än lärandet av själva ämnesinnehållet, det handlar på olika sätt om att förhålla sig till och delta i skapandet av en "fysikerkultur". Flera av de andra studenterna jag intervjuat associerar precis som Karin "fysikern" med en man, en association som också medför att kvinnor och kvinnlighet beskrivs i ett motsatsförhållande till fysikern och fysiken. Till exempel talar flera av de intervjuade kvinnorna om hur de inte är som "normala" eller "traditionella" kvinnor och därför passar in i och trivs i fysiken. Samtidigt är det inte oproblematiskt för studenterna att tala om genus – akademin i allmänhet och fysiken i synnerhet "ska" ju vara könsneutral och objektiv. Studenterna navigerar alltså i en disciplin där genus på samma gång är både i högsta grad synligt och osynligt.

Genom att tänka kring lärandet av fysik som lärandet av en ämnes- och yrkeskultur blir det möjligt att ställa frågor kring vad som krävs för att en fysikstudent ska se sig själv som fysiker, vilka kunskaper och erfarenheter studenterna värderar och hur de drar gränserna för vad som ses som fysik. Att lära sig fysik handlar då inte längre om den individuella studentens lärande av relativt isolerade koncept, istället sätts både studenten och disciplinen in i sociala och kulturella sammanhang.
 

Fokus måste riktas om

Detta menar jag är en viktig breddning av både fysikdidaktisk forskning generellt, men också av diskussioner kring "kvinnor och fysik". I sådana diskussioner har utgångspunkten ofta varit hur fler kvinnors ska uppmuntras till att studera fysik, och inte sällan konstrueras män och kvinnor som två motsatta och relativt homogena grupper – där en väljer att studera fysik och en väljer att inte göra det. Det görs till ett problem hos/med kvinnorna: de måste informeras om hur intressant/relevant det är med teknik och naturvetenskap. För att komma vidare i dessa diskussioner menar jag att fokus måste riktas om, mot disciplinen som sådan, dess normer och förväntningar och hur dessa på olika sätt kopplar till större sociala strukturer.
 
Min forskning visar till exempel hur de kvinnor som studerar fysik förväntas vara noggranna, strukturerade och följa de instruktioner som givits – förväntningar som de intervjuade kvinnorna ibland uppfyller, ibland omförhandlar, ibland vänder sig helt emot. Dessutom blir det viktigt att tillåta sig att se variationen bland män och bland kvinnor.
 

Vill skapa förståelse för hur fysiker stöps

Två av de intervjuade männen med arbetarklassbakgrund och erfarenheter av hantverks- och industriarbete beskriver hur de kan dra nytta av dessa erfarenheter i kurslaboratoriet och anser också att praktiskt kunnande är viktigt och relevant inom den experimentella fysiken. Detta är emellertid ett synsätt som inte delas av flera av deras kurskamrater, vilka gör en skarp gränsdragning kring ett mer analytiskt förhållningssätt till det laborativa arbetet som det enda lämpliga och produktiva.

Sammantaget gör de intervjuade studenterna många och komplexa gränsdragningar i sina strävanden att definiera fysiken och sig själva i relation till fysikdisciplinen. Gränsdragningar sker som tidigare beskrivits mot kvinnor/kvinnlighet, men alltså också mot vad som anses som opassande förhållningssätt till det laborativa arbetet likväl som mot andra discipliner eller de äldre, mer erfarna kollegor som anses vara de "riktiga fysikerna".

Sammanfattningsvis kan mitt avhandlingsarbete karakteriseras som fysikdidaktisk grundforskning, driven av en nyfikenhet att förstå frågeställningar kring fysik, lärande och genus. Jag vill bidra till diskussionen kring kvinnors underrepresentation inom fysik, genom att skapa en djupare förståelse för hur fysiker görs(s) och på sikt möjliggöra en fysikundervisning som inkluderar nya och bredare studentgrupper.

______________________ 

¹ Danielsson, A. T. (2009). Doing Physics – Doing Gender. An Exploration of Physics Students' Identity Constitution in the Context of Laboratory Worklänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
 

Anna Danielsson
Forskare vid institutionen för fysik och materialvetenskap och centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet.

Datum: 2009-09-07
Skriv ut

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.
Välkommen tillbaka med dina kommentarer i den nya webbtidningen Curie från Vetenskapsrådet som lanserades 2012.
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.