Skapelsekonspirationen

Det är helt riktigt att boken är bra och viktig läsning, även om det finns mer att säga om ifrågasättandet av evolutionsteorin. Fantastiskt märkligt att kunskapen om evolution är så begränsad att många hyfsat allmänbildade människor tror att ID är ett vetenskapligt alternativ till evolutionsteorin.
- E -

För några veckor sedan läste jag Kornhalls bok. Såg också på hans hemsida länken till Dan Larhammars anmälan här i Tentakeln. Förvisso finns det anledning att läsa Kornhalls bok, och en hel del av intresse finns där att ta till sig, men jag förvånas över att Larhammar så till synes ensidigt öser beröm över allt som andas kritik mot övertygelsen att en allsmäktig Gud finns och att denne Gud har något med tillvarons ursprung att göra. Kornhalls bok har trots allt väsentliga brister som också bör påtalas. Vad gäller den formella sidan är t. ex. fotnoterna undermåliga. Sidhänvisningar saknas, vilket leder till att citaten inte kan granskas med mindre än att läsaren själv tvingas läsa källan tills de hittas. Kornhalls praxis hade inte godkänts i en uppsats på grundnivå i något humanistiskt ämne. Dessutom är ”andrahandscitat” så många, inte minst från Forrest & Gross Creationism’s Trojan Horse (Oxford, 2004) att man undrar i vilken utsträckning Kornhall själv läst arbeten av sina motståndare. För den som läst Forrest & Gross blir Kronhamns beroende allt mer uppenbart ju längre man läser. Läsaren misstänker - i alla fall gör jag det - att boken är mer av kompilation än ett eget arbete. Vad tillför då Kornhall? Erfarenheterna från Livets Ord?

När det gäller innehållet så gör Kornhall på tok för många svepande generaliseringar. Det saknas definitioner, distinktioner och förtydliganden. Motståndare, oavsett om de lite slappt kallas för ”religiösa grupper”, ”bokstavstroende”, ”skapelsetroende”, ”skapelsetrorörelsen” ”ID-rörelsen”, ”ID-förespråkare” borde allt representeras av sina bästa förespråkare, om diskussionen ska kunna göra anspråk på att vara schysst och hederlig. Finns några av de "bästa" med, ska dessutom materialet återges korrekt och exakt med hänsyn till sammanhang. Detta misslyckas Kornhall med. Att ID-rörelsen skulle vilja skapa "ett på fundamentalistisk religion baserat samhälle" (s. 10) framstår i sig som ett konspiratoriskt och närmast patetiskt påstående. Ordet "fundamentalistisk" användes dessutom snarast i betydelsen "fanatisk". Att biskopen i Wien kardinalen Christoph Schönborn skulle dragit åt "tumskruvar", när han påtalar ideologi i tankesystemet bakom många evolutionsförespråkare, är bara ett barnsligt påstående. (s 11) Att det inte skulle finnas - eller ens skulle kunna finnas ideologiska inslag i vetenskap och även naturligtvis i ett övergripande tankesystem som "evolutionism" eller "naturalism" kan knappast förnekas. Om så ändå är fallet torde begreppet "scientism" passa på den som förnekar det, dvs. denne lider själv av ett slags övertro på vetenskapernas neutralitet och förklaringsförmåga.

När i kapitel 2 ID, Intelligent Design, ska definieras finns inte en enda referens. Finns det enligt Kornhall ingen vedertagen definition? Ingen från ID-rörelsen? Ingen från dess kritiker? Kornhalls påstående att ID skulle innebära åsikten att ”Bibelns skapelseberättelse är en riktig beskrivning av jordens och organismernas tillkomst” (s. 17) är dessutom bevisligen felaktig. Inte blir påståendet bättre eller verifierat om det härleds till en rättegång i USA. Mer måste till. Den ledande tanken om ändamålsenlighet är något som förenar t. ex. platoniker, aristoteliker, teister och andra teleologiskt orienterade. ID-rörelsen är dessutom "ekumenisk" när det gäller teistiska religioner. Det är bara att ta ID-förespråkare en efter en. Varför inte börja med professor emeritus vid San Francisco State University, Dean Kenyon? Författare till den ansedda boken Biochemical Predestination (New York: McGraw-Hill, 1969), men som själv ändrade inställning under 1980-talet och började förespråka ID. Genomgången sedan av bakgrunden till USA:s religiositet är minst sagt bristfällig. Visst, den kristna högern går även enligt min mening för långt, men åtskillnad mellan kyrka och stat är inte detsamma som att ge spelrum för ateism kamouflerad som ett slags sekulär överideologi. När Kornhall sedan skriver om ID som bluff etc. s. 29, visar han, enligt min mening, sina egna ideologiska övertoner.

Kornhalls påstående att ID är ovetenskap övertygar således inte av den enkla anledningen att författaren själv inte definierar vetenskap i relation till de olika förutsättningar för vetenskaplig verksamhet som olika livsåskådningar ger. För att definiera vetenskap räcker nämligen inte att beskriva experimentell metod. Kornhall borde i stället ha beskrivit de förutsättningar för vetenskap, som olika livsåskådningar ger. Att skriva att vetenskap till sin natur är "materialistisk" s.55 eller till och med att experiment är "ateistiska" visar hur författaren blandar samman begreppen och avslöjar dessutom en bristfällig förståelse av vetenskapens eller vetenskapernas natur. Bättre är att skriva att vetenskaplig verksamhet i regel är mekanistisk eller "inomvärldslig" etc. Kornhall skriver ju själv i inledningen på sidan 55 att det inte finns något i den naturvetenskapliga metoden som principiellt motsätter sig övernaturliga förklaringar. Även sådana förklaringar torde ju ha något slags kausalitet? Problemet är ju att vi inte kan styra dem och få dem upprepade, om de nu skulle förekomma.

Per Landgren
Idéhistoriker och f. d. riksdagsledamot

Dan Larhammar är inte professor i neurovetenskap utan i molekylär cellbiologi (enligt universitetets webbsida).

Jag vill varmt rekommendera Philip Kitchers bok
"Living with Darwin" (2007) för en klargörande och noggrann genomförd diskussion av de frågor som diskuteras ovan.