Vetenskapsrådet
"Man ska vara på sin vakt mot ingenjörer: De börjar med en symaskin och slutar med en atombomb."
- Marcel Pagnol
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
April 2008 Nr 3

Vad tycker du om Madelene Sandströms förslag att slå ihop alla forskningsråd till ett enda?

– Den svenska debatten kring forskning handlar väldigt mycket om vilken forskning som är viktigast. Är grundforskning en förutsättning för all forskning och bör som sådan prioriteras? Sådan forskning sägs också vara grunden för stora vetenskapliga steg. Eller är det viktigare att vi tydligt uppfattar industrins och samhällets behov och problem och forskar och utvecklar på dess? Nya produkter och tjänster skapas då snabbt.
 
– Nuvarande forskningfinansiering har tydliga aktörer för grundforskning som Vetenskapsrsådet och andra forskningsråd. Tydliga aktörer för innovation och tillämpad forskning är Vinnova och Energimyndigheten. Debatten och dialogen blir ofta frustrerande. Politiker, forskare och industrialister ges stora möjligheter att hävda egenintressen. Områdesforskningsråd som Madelene Sandström föreslår är en väg att få finansiärer som är tydligt ansvariga för ett område och all slags forskning inom området. Kvalitet kommer att bli det vägledande begreppet.
 
– Vi måste dock frigöra oss från att kvalitet är liktydigt med antal publikationer och citeringar. Sådan så kallad vertikal integration är mönstret i många andra länder. Jag anser att detta är värt att fundera över. En gemensam överbyggnad för dessa områdesråd är jag tveksam till. Det blir stort och byråkratiskt. Vetenskapsrådets nuvarande struktur med en sådan konstruktion har inte varit framgångsrik när det gäller att prioritera eller skapa förutsättningar för forskning inom nya områden. Det bör gå att hitta andra vägar att förnya områden och prioritera mellan områden, än att ha en gemensam styrelse.
 
– Min största invändning mot förslaget är att det känns tidigt att åter vända upp och ner på finansiärstrukturen. Det är viktigare för svensk forskning att ge universiteten större makt över sin forskning och större direkta anslag tydligt kopplade till den bedrivna forskningens kvalitet. Risken finns att en nationell debatt kring de externa finansiärerna ger ursäkter till att inte genomföra de reformer som är viktigare. Använd de idéer som förs fram för att utveckla nuvarande struktur är mitt förslag!
Anders Flodström - Högskolekansler
– En professur vid ett svenskt universitet kan beskrivas som en jaktlicens för forskningsmedel. Utredningen vill förenkla för forskarna genom att slå samman flera jaktområden. Många forskare upplever det som ett större problem att det finns för lite villebråd i finansieringsskogen. Inom vissa ämnesråd blir nio av tio ansökningar utan stöd, i andra kanske bara sju av tio. Troligen får ännu fler forskare gå hungriga, eftersom de inte längre ser nyttan med att gå på finansieringsjakt.
 
– Är vi för många jägare? Ett bondesamhälle kan föda fler på samma mark.
Före detta unga forskare undervisar och ofta med stor glädje. De blir bofasta – på lärosäten och i forskningsområden. Tiden räcker inte alltid för att hålla sig i form för att träna upp nästa generation. Problemen inom dagens forskningsfinansiering löses inte bara med en omorganisation av forskningsråden. Och för forskarna är årets jaktsäsong igång!
Ann-Marie Pendrill - Professor i fysik, Göteborgs universitet
– Att få en samverkan mellan grundforskning, tillämpad forskning och innovation är inte i första hand en organisatorisk fråga. Vill man styra mot en ökad samverkan gäller det i första hand att visa att det lönar sig för forskarna och innovatörerna att få fram en samverkan. Styrning med utgångspunkt i incitament snarare än organisatoriska dekret har mycket större möjlighet att ge resultat. Forskare förstår forskning bra, men har ofta mycket sämre känsla för teknisk utveckling och innovation. Resultat fås genom samspel mellan individer med olika förmågor och föreställningar om värden.

– Kollektivt ska grundforskning leda till tillämpningar, men inte varje enskilt projekt.

Håkan Wennerström - Professor i fysikalisk kemi, Lunds universitet.
– Det är bra att man tar ett större grepp på forskningsfinansieringen. Kopplingen mellan forskning, innovation och implementering är dålig. Det finns en svaghet i forskningskedjan som vi måste komma till rätta med. Kunskapen stannar ute på universitet och laboratorier. Så jag instämmer i mycket, både när det gäller analysen och förslagen i Madelene Sandströms utredning.

– Det bra att ämnesområdena roll stärks inom forskningsråden, inte minst inom medicin och hälsa där forskningen idag är alltför fragmenterad. Ett sammanhållet forskningsråd skulle knyta samman inte bara preklinisk och klinisk forskning utan också innovation och implementering. Jag skulle dock vilja se att forskning kring folkhälsa och arbets-miljömedicin också knöts till detta råd.
 
– 1998 föreslog dåvarande universitetskanslern Stig Hagström just att forskning och innovation skulle knytas ihop. Den gången var industrin emot förslaget och råden för. Sandström har samma tankegångar när hon nu vill integrera Vinnova i forskningsråden. Kanske är tiden mogen för att man ska se hela innovationskedjan - något som industrin efterlyser. 

– Det finns naturligtvis en risk att organisationen blir för stor och tung. Man måste undvika toppstyrning och framför allt ge ämnesråden och forskarsamhället större inflytande.

Olle Stendahl - Professor i medicinsk mikrobiologi, Linköpings universitet
– Det är uppenbart att Madelene Sandström inte tycker att samarbetet mellan myndigheterna fungerat som det var tänkt, och jag får hålla med om att det har varit svårt att få de två stora Vetenskapsrådet och Vinnova att samverka.
 
– Nu föreslås de fyra samlas under en myndighet. Frågan är om Utbildningsdepartementet och Näringsdepartementet kan komma överens om en sådan ordning. Om den realiseras är myndighetens interna organisation en central fråga. Den nuvarande uppdelningen mellan grundforskning och övrig forskning ska inte behållas.
 
– Förslaget innebär att forskarsamhället får ett förstärkt inflytande över bidragshanteringen till all statligt finansierad forskning, och det borde tas väl emot bland forskarna. Avgränsningen av de fyra råden följer ungefär Vetenskapsrådets ämnesrådsindelning med tillägg av ett fjärde ämnesråd ungefär motsvarande Formas ansvarsområde.
Kåre Bremer - Rektor, Stockholms universitet
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.