Vetenskapsrådet
"Vetenskapen blir egentligen intressant först vid den gräns där den upphör."
- Justus von Liebig
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
Feb 2008 Nr 1

Vem ska ta ansvar för forskningsutrustningen på universiteten?

Vetenskapsrådet har visat att universitetens investeringar i utrustning för forskargrupper minskat betydligt under de senaste 5-10 åren.
Tentakel har frågat några forskare vilka problem de ser och hur man skulle kunna komma till rätta med den minskade investeringen.
— Modern naturvetenskaplig forskning kräver modern utrustning. Min erfarenhet är att det har blivit svårare att få anslag för finansiering av ny utrustning, ofta till och med basutrustning.

— Ett stort problem är också att institutionerna inte längre har råd att ha teknisk personal som kontinuerligt och professionellt kan ansvara för utrustningen. Apparater som köpts in för enskilda forskningsprojekt är ofta beroende av doktorandernas insatser och förfaller när kompetensen försvinner. Inte speciellt kostnadseffektivt!

— En bättre samordning av instrumentparken inom sfären för forskare eller institutioner med samma typ av behov kan vara en lösning. En sorts interna servicelaboratorier med ansvar för utrustningen. Men för att detta skall fungera behövs teknisk personal.

Kristina Sundbäck - Professor Marin ekologi Göteborgs universitet
— Detta är ett allvarligt problem som tyvärr förskjutits allt mer över till forskarna, att själva skaffa fram all den utrustning som behövs och bekosta nödvändig infrastruktur. Samtidigt skäms inte universiteten för att ta ut kraftiga overhead på alla externa medel — overhead som ofta till väldigt liten del kommer de aktiva forskare som faktiskt inbringat medlen till gagn.

— Genom att universiteten anställer allt fler men inte bidrar med investeringar i utrustningar i samma utsträckning utarmar man den forskning som kan bedrivas, och det finns egentligen bara två vägar ut ur detta. Antingen får universiteten ta större anställningsansvar och låta universitets-overheaden komma aktiva forskare till gagn i form av adekvata investeringar, eller så får universiteten minska sin beskattning av externa medel så forskarna har möjlighet att i större utsträckning själva skaffa den utrustning och infrastruktur som behövs.

— Positivt är de nya tongångarna, att underlätta för riktade donationer från privatpersoner och företag. Sådant skulle på sikt kunna möjliggöra att investeringsbehov i form av utrustning m.m. kan täckas. Ett krav är dock att universiteten inte går in och styr om medlen till annan verksamhet än den donationen var ämnat för.

Leif A. Eriksson - Professor Biofysikalisk kemi Örebro universitet
— Det är en väldigt tydlig koppling mellan väl utförd forskning och forskarens tillgång till utrustning och instrument av högsta kvalitet. Det är därför viktigt med en bra balans i investeringar mellan forskningspersonal och utrustning. Från mitt perspektiv är det därför tydligt hur viktigt det är att universitetet garanterar ett visst bidrag till utrustning, till exempel för en ny professor då denna börjar sin tjänst, samt håller instrument och utrustning i laboratorier på högsta möjliga nivå.

— Samtidigt är extern support absolut nödvändig eftersom det är osannolikt att universiteten, på egen hand, kan ta på sig det fulla ansvaret för att upprätthålla en modern utrustning. I dagens läge är det dessutom osannolikt att individuella forskningsgrupper kan räkna med att ha all den utrustning som behövs till gruppens forskning, i sina egna laboratorier. Rollen för nationella och internationella anläggningar ökar därför, och jag tror att den trenden kommer att hålla i sig.

Igor A. Abrikosov - Professor Teoretisk fysik Linköpings universitet
— Ansvaret för investering i forskningsutrustning tycker jag bör ligga på användarna. Detta tror jag leder till att forskningsutrustningen kommer till störst användning. Det är glädjande att Vetenskapsrådet gör infrastruktursatsningar och ger bidrag till vetenskaplig utrustning.  

— Jag tror att det stora problemet vid universiteten inte är avsaknaden av utrustning utan istället upplever jag, och jag tror med mig många yngre forskare, att det istället saknas tjänster.

Maria Björkqvist - Docent Neuroendokrin farmakologi Lunds universitet
— Ny teknik, ny apparatur, är ofta grunden till framsteg inom vetenskaperna. Klassiska frågeställningar kan belysas mer ingående, med större upplösning etc. Därför är det av största vikt att ny utrustning görs lättillgänglig för alla kvalificerade forskare, också sådana som sysslar med ren "nyfikenhetsforskning."

— Vidare är det önskvärt att forskningshuvudmannen själv i första hand ansvarar för apparaturen och att krav på motfinansiering från anslagsgivarens sida slopas. Med de nu ofta förekommande kraven på motfinansiering finns stor risk för att utrustning ackumuleras i ett fåtal centrumbildningar med tydligt avgränsad forskningsinriktning. Den forskarinitierade nyfikenhetsforskningen behöver stödjas.

— De resurser som avsätts vid Vetenskapsrådet för finansiering av dyr och medeldyr utrustning borde ökas avsevärt och riktas mot enskilda forskargrupper som ansöker om finansiering i öppen konkurrens. Beviljning bör kopplas med krav att utrustningen görs tillgänglig för andra forskargrupper i så kallade "users clubs". Det befintliga systemet med kollegial granskning i beredningsgrupper skulle fungera bra för att fördela medlen. En finansiering från Vetenskapsrådet med prioritering på nationell nivå är nog att föredra framför finansiering lokalt från fakulteterna.

Marie-Louise Hammarström - Professor Immunologi Umeå universitet
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.